Berit Spongs Kråknatten hör till de böcker som jag misstänker ingen läser idag. En gång i tiden var Spong en författare som det nästintill hörde till allmänbildningen att ha läst. Kråknatten hör till hennes senare alster och utgavs 1963. Den utspelar sig på gården Wädla som styrs av den åldrade Frua som i sin tur har mamsell Veronika till sällskapsdam. Veronikas känslor är väl dolda, men det hindrar inte att där långt inne brinner en eld.
Gårdens torpare lever i fattigdom och Frua låter både gården och torpen förfalla, vilket så småningom väcker deras lust att göra uppror. Åsikten att gård och torp behöver repareras delas också av unge herr Edvard som är arvinge till gården. I köket, som styrs av Betty och Tilda, möts de över- och underlydandes åsikter och man anar att detta kan inte sluta väl.
Nyårsnatten blir dramatisk och på det nya året krossas mamsell Veronikas illusioner och drömmar. Sorgligt och även vackert på något vis. Jag kände igen mig och kröp tidigt till sängs. Jag kan rekommendera Kråknatten.