Hangaren vid Södra hamnvägen står övergivet en kall vinterdag i februari. Fasadens blågrågröna plåt är anonym i detta av skjul befolkade område.
Det var i skuggan av revolten i Ungern i oktober 1956 som dessa enkla förrådsutrymmen blev stoff för världspressen. József Gimes, beryktat kurtisan och älskare till den sedermera avrättade premiärministern Imre Nagy, lämnade vid oroligheternas utbrott Ungern och medförde en stor samling dyrbarheter som han tillskansat sig från Budapests mest förmögna damer. Målet med hans resa var Sverige och Stockholm, där han ämnade försörja sig som antikvitetshandlare.
Dyrbarheterna hade delats upp och skickats kors och tvärs över Europa för att så småningom anlända till förvaringsplatsen i magasinet i hamnen. Den gode Gimes var dock en lastbar man, och i bagaget fanns inte mindre än ett kilo kokain, vilket de nitiska tulltjänstemännen uppdagade. Undersökning påbörjades, och det dröjde inte mer än ett par dagar innan skattgömman i Frihamnen avslöjades. Gimes utvisades och gick ett hemskt möte till ödes i hemlandet. Smycken, tavlor och silver försvann spårlöst och har än i denna dag icke kommit till rätta.
Mycket spännande! Den här intressanta historien hade jag faktiskt ingen aning om. Var har du läst/hört om detta?
Den är påhittad (dessvärre). Gör så ibland, kan inte låta bli, men taggar alla sådana inlägg med ”Skrönor”.
Jag fullkomligt älskar dessa skrönor! (Och se – fler än jag som är godtrogna.) Men några av dina berättelser får du faktiskt se till att spara till ett större format (en fotobok med texter?) – du bränner av romanuppslag efter romanuppslag som om det inte fanns någon morgondag!
Du lyckades lura mig! Ja, jag såg ju att den var märkt som skröna, men jag trodde inte att det var du som hade hittat på den. Jag tänkte genast på när världspressen år 1931 hade samlats i ett magasin (fast det var på Skeppsbron, tror jag) för att man trodde att ryssarna hade skickat deras riksregalier till Stockholm för att säljas på auktion. Men när lårarna öppnades så visade det sig ”bara” vara silverföremål som Sverige hade sänt som ambassadgåvor till Ryssland under 1600-talet. Ryssarna som behövde pengar sålde silvret från Kreml hos Bukowskis.
För övrigt öppnade i går en mycket vacker utställning om Irving Penn på National Portrait Gallery
http://www.npg.org.uk/ . Ett måste om du kommer till London i vår.
Jag älskar att hitta på skrönor, och det blir lätt en om dagen, även om de oftast lever ett längre liv än en dagdröm (och jag skrev mängder av korta kriminalnoveller förr, här är ett par http://thatfoxhuntingman.com/benpowers/).
Den där om Ryssarna och silvret tycker jag mig känna igen, men jag hade helt glömt den.
Och: vilken utmärkt bild på Marlene Dietrich. Frågan är bar om jag pallrar mig till London. jag ahr inte varit där på snart 10 år tror jag. Tiden går.
10 år sedan! Men då är det väl hög tid nu? Vi har inte så många oljecisterner men flera gasklockor du kan få fotografera.
Kriminalnovellerna är inte oävna. Jag tycker dock att åtminstone en person i varje novell kunde beskrivas med lite varmare känslor. Om han inte vill måla med erotiska känslor så kunde Jägaren låna lite av de kärleksfulla beskrivningarna han använder när han skriver om de Norrländska tanterna i sin blogg.