En gång i tiden, under den socialdemokratiska folkhemseran på 40-talet, formulerades en text som jag tycker är mycket tänkvärd. Hade den skrivits idag, hade den med största sannolikhet författats av en högermänniska, eller möjligtvis en liberal.
Det är inte i första taget som en arbetsför duktig mor räknar med annan hjälp än sin egen. Att klara sig själv är och bör vara ett privilegium lika väl som en plikt, men många kan oförvållat komma i en situation som försänker dem i misströstan och bekymmer och ur vilken de inte utan hjälp kan klara sig. /../
Ella Berg beslutar sig tappert för att inte låta svårigheterna slå ned hennes mod. Hon har också ett dunkelt begrepp om, att någonstans skall det dock finnas litet hjälp att få.
Detta är inte högerpropaganda utan ett utdrag ur Råd och anvisningar till väntande och nyblivna mödrar utgiven 1947 under den socialdemokratiska eran. Tänk, vad tiderna har förändrats. Att använda ordet plikt idag, tror jag skulle orsaka ett smärre ramaskri. Kombinationen privilegium och plikt tycker jag är fin (under förutsättning att det finns hjälp att få) och det är en bra sammanfattning på hur jag tycker att det bör vara, utan att för den skull på något sätt propagera för högerpolitik.
Bra text, och sätter fingret på en rätt anmärkningsvärd glidning i språkbruket i svensk politik – att ”plikt” är ett ord som tydligen är reserverat för liberaler och konservativa är väldigt märkligt. Och jag tycker jag har märkt det när jag har diskuterat med folk i vänstern, att det finns ett enormt obehag inför det ordet.
Jag vill ju också ha ett tryggt välfärdssamhälle som fångar upp människor när de ramlar – men också insikten om att det samhället inte på något vis naturgivet, utan bara finns till så länge människor är beredda på att också bära det på sina axlar.
Ja, det är verkligen märkligt, men skillnaden gentemot förr är nog den att då var inte välfärdssamhället något som man tog för givet, det gör vi idag och det är nog där det blir fel. Vi kan knappast ha ett välfärdssamhälle om vi inte är beredda att jobba för det så att säga, precis som du säger.
Jag var väldigt förtjust i denna text när jag läste Svenska A, det är därifrån den är hämtad. Min fascination delades inte av övriga i klassen.