För det är flottans glada kavaljerer

Storängsbotten

Här en bild från förra året. Jag kom mig inte för att ta slut på rullen förrän nu och i förrgår lät jag framkalla den. Oväntat vacker tycker jag den  är för jag knäppte den på väg till PrisXtra när jag skulle handla en grå vårvinterdag.

Tänk, filmen var allt bra annorlunda förritin. Jag såg Flottans kavaljerer, en musikalliknande historia inspelad 1948. Hade man hade tagit på sig glasögon känsliga för queer, hade man förvisso häpnat, men nu gjorde man inte det. Istället föll det sig helt naturligt att krigsfartyget Fylgias trivselassistent, som plötsligt uppenbarade sig i en vit fotsid dress som mer liknade en aftonklänning, svingade sig upp på en kanonpipa som han vant gränslade. Allt till tonerna av uppsluppen musik som ett gäng balettflickor steppade till.

Ibland önskar jag att livet var mer musikalartat. Nej, inte den där trista Göta Lejonvarianten. Nej,  lyx, stor orkester och vacker sång skall det vara.

Det är roligt att gå på Cinemateket och det är roligt att återuppliva formatet  4:3 som idag är praktiskt taget utdött. Det har sina fördelar med höga bilder, något som jag också noterade på  Lee Miller-utställningen där flertalet bilder var kvadratiska. När jag filmar super-8 blir resultatet 4:3 vilket jag beklagat, men att bygga om kameran till 16:9 blir för dyrt.  Nu är jag beredd att ompröva min åsikt.

7 svar på “För det är flottans glada kavaljerer”

  1. var också där i onsdags – tyckte att den där personaltrivselassistenen var allt lite fjollig i största allmänhet – men han ’seconden’ var lite söt

  2. Ja, men jag undrar om man observerade det DÅ, eller om man inte ens reflekterade på det. Det är fan intressant.

  3. Tror inte man noterade detta alls, det kanske snarare var en parodi på en ny ’snällare’ personalpolicy inom det militära.

    Jag tyckte det var lite ’bögigt’ när de båda pojkarna turistade i Nizza.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *