När jag blev en aning för kolerisk

Förra helgen beställde jag en prenumeration på Axess och i onsdags damp tidningen ner på hallgolvet. Tror ni att jag läste den? Nej, istället la jag den under en tung koloss (Veckojournalen, första halvåret 1945, inbunden och behandlades krigsslutet och den första fredstiden) för att slippa se eländet. Nu har jag i ärlighetens namn inget emot Axess, annars hade jag naturligtvis inte prenumererat. Mitt pubertala beteende skyller jag helt på detta fånigt provocerande inlägg på Axessbloggen där Johan Lundberg gör sig rolig på genusforskningens vägnar.

Jag har verkligen läst mer upprörande texter i mitt liv, men likväl: när bildade människor skriver så raljant om något som jag tycker är viktigt blir jag nästan kolerisk. Med ens kastades jag 15 år tillbaka i tiden och jag mindes alla dessa korkade och totalt obildade män som inte intresserar sig för mycket annat än sport och öl, har lika unken kvinnosyn som Veckorevyn, och som aldrig skulle drömma om att vara pappalediga eller ställa sig att laga mat efter avslutad arbetsdag. Dylikt vill man förändra, och det är en mycket god idé att börja redan med de små barnen. Alla barn har nämligen inte kloka föräldrar.

Jag kommer att tänka på Klara Johanson, den begåvade kvinna som älskade romantiken och Goethe, Malla Silfverstolpe och drömmaren Amiel, och som klarsynt kommenterade sin samtid. I texten Sexualsystemet gör hon precis den analys som varje människa med minsta anlag för kritisk tänkande bör göra. Läs texten i sin helhet här. Ta er den tiden, det är den värd (den är från 1924 och därför passande ålderstigen i detta sammanhang). Det är sedan en barnlek att applicera tankesättet på t.ex. leksaker.

Nej, provokationer av detta slag är lika lättköpta som vår svenska jul-Ankas dravel om avsugningar till frukost och hör därför endast hemma i slaskspalter, absolut inte i anslutning till en tidning som värnar kunskap och akademisk bildning.