I påskas, när blötsnön föll och skaren var obefintlig, sprang jag omkring med snöskor på fötterna och ”fångade landsorten förritin”. Jag filmade bara det gamla; inga spår av nutid fick skymta i de dyrbara Tri-X-rutorna. Efter att ha sett bilderna på duk, blev det inscannade resultatet något av en chock. Svart var inte längre riktigt svart och vitt var inte längre riktigt vitt. Det är svårt att digitalisera. Till råga på allt, blev det något fel så bilden hoppar. Firman erbjöd sig att göra om, men jag kom mig inte för. Jag har haft svårt att titta på bilderna alltsedan dess.
Nu har jag tagit mig samman och gjort en kort liten film. Det mesta är faktiskt klippt i kameran. Tyvärr tror jag bestämt att jag gör något fel i Premiere. Bilden blir inte bara kornig, den blir pixlig också och det är inte tilltalande. Musiken ni hör i bakgrunden är Tino Rossi som sjunger Si vous l’aviez compris någon gång i slutet av 30-talet.
Vilken fantastisk liten film. Oerhört stämningsfull.