Höstrusk, det är det minsta man kan säga om helgens väder. Mörkret har varit kompakt och blandats upp med en och annan regnskur. Jag, som annars brukar få energi när hösten slår sig ner, har varit mycket trött. I lördags fick jag sällskap av en flaska sherry och en brasa, och läste en biografi över Otte Skiölds liv (författad av Ulf Hård af Segerstad) samt bläddrade i den märkliga, men långtifrån ointressanta, Beväringssvenska, en bok från 1940 där texter som skrivits av de unga män som gjorde lumpen under 30-talet. Analyserna var daterade, men läsvärda. Det var många, som hade problem med den enklaste stavning. Skildringarna av ”Barndomshemmet” (uppsats) var stundtals gripande i sin enkla torftighet och bokens absoluta behållning.
På söndagen invidge jag husets nyreparerade tvättstuga. Dessvärre hade någon klantig hantverkare blandat samman faserna till mangeln, så den gick baklänges. När jag försökte mata in lakanen, åkte de ut, när jag skulle rulla ut dem, åkte de in. Irriterande. Som grädde på moset var lakanssträckaren bortmonterat vilket gjorde det nästintill omöjligt att få fason på långa sängkläder.
Oven ses Hedvig Eleonora kyrka en mörk höstkväll.
Jag finner stort nöje i både läggning av lakan och mangling. Säg mig viker du dukvikning på finare dukar? Det gör jag, eller vi för andra familjemedlemmar tvingas hjälpa till.
Bilden är vacker. 🙂
Har du tittat i senaste ”World of Interiors”? det finns ett hem där (inte längre bebott) jag inte kan sluta tänka på. Byggt och inrett av en finsk tidig modernist.
Bilden är vacker.
Det tåldes att upprepa.
Jag har fotat en heldel sista tiden, men är utan dator och scanner. I duggregn har jag smugit runt i de mörka hamnkvarteren och fångat natten.
Nej, jag viker inte på något särskilt sätt. Finner det svårt att inte skada dukarna när jag manglar dem vikta. Är rätt för att linen skall gå sönder.
World of Interiors har jag ej sett.
Imorgon är jag i glesbygden med två rullar Polaroid!