Då och då köper jag bildelar. Endera dan är det några tändstift som skall köpas, en annan dag är det en grenrörspackning, lite smörjfett och ett luftfilter. Ibland handlar jag varor av en man per telefon, han sitter i Dalarna och är mycket sympatisk. Kunnig, hjälpsam och försöker aldrig få en att känna sig dum och oerfaren. Motsatsen är vanligare än man tror. Han hjälpte mig en gång när jag lyft ur motorn och monterad isär framvagnen och var lite osäker på hur få ihop allt igen.
Andra dagar går jag till en liten firma på Markvardsgatan. De har det mesta. bakom disken står två gubbar. De står där hela dagen och gnabbas, förutom när de har kunder och det har de för det mesta. Lokalen är fylld av prylar. Några backar innehåller instruktionsböcker från förritin. Jag bläddrar bland dem, ser taunusar och vauxhalls medan jag lyssnar på de dialoger som parallellt pågår; båda står nämligen upptagna i telefon och jag hör bara deras röster. Inte kundernas. Med en duns slår de igen en katalog och griper en ny för att hitta numret på den reservdel som efterfrågas.
Jag gillar dessa miljöer och skulle nog aldrig tröttna om jag fick praktisera i en bilverkstad. Inte i en modern verkstad, naturligtvis. Men i en gammal. En verkstad där man tar isär, begrundar, reparerar och skruvar samman. Inte bara byter ut. En erfaren mekaniker använder ofta bara öronen, för att ställa diagnos. Fel ger dissonans, så enkelt är det. Ungefär som ett ostämt piano.
Bilden ovan tog jag med mobilkameran. Mor och moster i framsätet. Jag sitter bak. En kall och blåsig sommardag i glesbygden.