Det fanns en tid när det var snudd på tabu att blanda blått med grönt och orange med cerise. Märkligt och mycket dumt; riktigt fint blir det naturligtvis om man bandar alla fyra. Finlandsfödda Viola Gråsten älskade dock färg och drog sig inte för att bland som hon själv fann lämpligt. Den som sett hennes färgstarka och abstrakta ryamattor glömmer dem ej. Detsamma kan nog också sägas om de nyskapande och färgsprakande tygtryck som hon formgav.
Gråstensfärger brukar man kalla hennes färgskala. Men grå är den inte alls.
När mönstret Oomph lanserades 1952, sprang, åtminstone enligt f.d. konstfackseleven Inez Svensson, eleverna ock köpte för varenda krone de kunde avvara. Något liknande hade aldrig skådats. Oomph gjorde Gråsten under sin tid på NK:s textilkammare, dit hon kom för att förnya deras utbudet av ryor.
Hemma hade vi en brun pläd med inslag av lila och orange (så minns jag den iallfall). Förra sommaren fann jag en likande i orange hemma hos en vän, sedan en blågrön hos en annan. Det gladde mig, för jag tycker mycket om Gråsten.
Läs om en annan textiltant: Märta Måås-Fjetterström på SvD.se.