Precis så sa kunden när hon ramlade in på Mjölkbaren, vilket gjorde mig glad, och nu menar jag inte bara på grund av det faktum att damen ifråga var kaffesugen. Finns det något värre än kvinnor 50+ som kallar varandra och sig själva för tjejer? Nej. Därför var det extra roligt att höra en tant benämma sig själv tant.
Tanten var en något alkoholiserad, men mycket levnadsglad dam i 50-årsåldern. Förtidspensionerad efter en hemsk olycka för många år sedan. Hade jobbat på guldkrog. Och som hon pratade! Hon hade dessutom ett stort och rymligt hjärta och en vännina som knappast pratade alls. Väninnan, som hade både utseende och air av Maria Wine, hade en yngre och rätt stilig älskare som ofta kom på besök; han bodde i Skåne och hade nära till Köpenhamn och dess utbud.
När jag tänker på dem, kommer jag på mig själv med att sakna dem alla. De var alla tre vad jag skulle kalla för bra människor – empatiska, ärliga och intresserade, även om det säkert fanns mycket i deras bagage som moralernas väktare, och även jag själv, skulle ogilla. Men så är det ju ofta. Avsakanden av perfekta människor.