Jag lyssnar på Min trädgård (Spotify-länk) från Olle Ljungströms självbetitlade album från 1993. Tyvärr hade jag den på CD, så den åkte upp på vinden. Därför var det var länge sedan jag lyssnade på den. Men nu är det dags igen och åh vad den är bra!
Jag älskade skivan när den kom, precis som uppföljaren Världens räddaste man. Ett av favoritspåren var Min trädgård: I den trädgård som jag valt, växer bara vackra blommor. Fint tycker jag, att man kan odla och omge sig med dem och det man tycker om; så tolkar jag de vackra blommorna. Och dum vore man väl annars: om man inte odlade sådant som man verkligen tycker om och som man själv kan finna näring i.
Jag samlar vatten till dig,
heligt vatten till dig,
vi är idag, vi är imorgon,
vissa är lite för mer.
Och bilden! I mitten på 90-talet var även jag svag för kritstrecksrandigt. Jag hade en mellangrå kavaj med tunna, ljusa linjer. Och en väst. Vit skjorta och paletå. Några år senare fann jag mig en fez-liknande historia som jag gärna bar på huvudet. Bilden på Olle hade jag inte sett då, men nu, när jag för första gången ser den, väcks minnen. Och när jag lyssnar på musiken.
Spår att lyssna på: Du och jag, Minns i november och Drömmar.