För ett par år sedan, hittade jag ett par gamla fotoalbum från seklets början i grovsoprummet. De var mycket vackra, en smula slitna och en hel del bilder fanns kvar. Att ingen ville ha dem kvar! Löst låg en bild på en ung man med vågigt hår, det är honom ni ser här intill. Det är tydligt, att han är helt i sin egen värld, försjunken i tankar. Ett utmärkt porträtt.
Vakande något ansatt sent på förmiddagen efter en fredagskväll, bland annat med besök på Kåken, så nu har man varit där. Tog mig dock i kragen och gick ut i solen för att testfilma en rulle utgången Kodachrome. Över- och underexponerade för att se vad resultatet kan bli med så gammal film (bäst för 1980). På måndag skickar jag rullarna till USA för framkallning. När jag får se hur resultatet blir, kan jag bestämma mig för hur de bäst kan användas. Det kan nog gå att göra något fin med dem tror jag. Här ett exempel jag fann på youtube.
Övergick sedan till att ta på mig overallen och byta olja och filter i bilen. Man blir lätt smutsig, när man kryper in under bilen och framförallt när man skruvar ut pluggan och oljan forsar ner i uppsamlingståget. Allt till grannarnas förtjusning, när man står på gatan utanför huset. Men nu är det iallfall gjort.
När det började skymma, promenerade jag ner mot Stureplan för att göra slut på de sista på en Tri-X-rulle. Aldrig är världen vackrare, än när man ser den avbildad på denna emulsion. Och förresten: Dramatenfilmerna är framkallade och skall nu skannas in. Om en månad eller så borde jag kunna visa det färdiga resultatet, färdigklippt och ljudlagt. Det blev verkligen förvånansvärt bra bilder; dramatiska, kontrastrika och mycket vackra, det nästan sprakar om dem.