Det är inte ofta man ser en lägenhet som går i brunt till salu. Här en av de finast jag sett på mycket länge. det är en trea med jungfrukammare på Karlbergsvägen. Matsalen har, som sig bör, stjärnparkett och mörkt hög panel. Kakelugnen är dock relativt ljus, men så är också byggåret 1904. Notera att hörnrummet, någon form av salong, endast har enkelt furugolv. Det fick helt enkelt vara någon hejd på lyxen, det är trots allt en våning i något enklare kvarter. Prospektet i sin helhet, hittar ni här.
Risken är nog rätt överhängande att den nya ägaren föredrar en fräsch lägenhet och målar hela matsalen vit. Om någon kunde förklara för mig den obegripilga kollektiva rörelse, som får alla att likt viljelösa mähän förvandla rum efter rum till sterila operationssalar för krystat sällskapsliv. Vit är fint, men inte överallt och inte i alla rum.
Jag anar dock att en förändring står för dörren, men så länge 60-70-talisterna (och i viss mån 80-talisterna) dominerar kommer inte mycket att hända.
Och tänk vad man kommer att få ligga i om en tio år när all lackfärg skall slipas bort från tjusiga fiskbensparketter!