Av någon outgrundlig anledning, kom det snö i söndags. Jag gick inte till Hötorget, men så hade jag redan fyndat klart för veckan. Några dagar tidigare hade jag blivit lycklig ägare till två kamerastativ, varav det ena av praktisk resemodell mest lämpligt som bordsstativ, en trevlig bok om antikviteter samt en snyggt formgiven gammal filmkamera (för Standard 8-formatet); en Eumig C3. Den var inte någon av toppmodellerna med trippelobjektiv, utan snarare instegsmodellen som är stilig i sin strama gröngrå uppenbarelse.
Standard 8 är ett gammalt filmformat som egentligen är 16 mm-film som körs genom kameran 2 gånger varvid halva bredden exponeras första varvet och andra halvan sedan. Vid framkallningen klyvs filmen längs med och de två 8 mm-remsorna som då uppstår, fogas samman till en 3,5 minuter lång film. Här en lustigkurre på YouTube som filmat med en likandan kamera (se den, den är lustig!)
Och så såg jag Asylshopping på Teater Scenario i fredags. En rätt bra pjäs. Lite skruvad kan hända, men det fanns en del tänkvärda scener. Vacker var det särskilt, när en saga berättades och endast ett stearinljus lyste upp scenen och skådespelarna använde ljuset för att göra skuggfigurer mot fonden. Elegant!
I SvD Magasinet fann jag en artikel som behandlade hur bevara mer av lägenheters fasta inredning och karaktär. Bra, men en smula mossigt, vilket främst berodde på att man inte diskuterade vad som egentligen är hög/modern standard. Jag bor i standard annu 1940 och den är banne mig inte låg och behöver verkligen inte kompletteras. Mängder av arbetsytor i kök som dessutom är i massivt ädelträ, bra ventilation, massiv ekparkett och garderober överallt. En äldre våning, saknar ofta detaljer som hör nyproduktionen till, men det innebär inte automatiskt att standarden är lägre. Jag tror att man bör komma bort från att allt skall vara nytt, tip-tip och ultrabekvämt. Det finns så många andra värden att beakta, bland annat de taktila som kommer av ålder och slitage.