Dags för ett rart litet porträtt av en ung dam av idag, Karin Klack. Som så många andra i sin generation är Karin besatt av femtiotalet, årtiondet som för henne har allt.
– Jag får känna mig som en kvinna, jag har alltid kjol och köket och diskbänken är mina regioner. Min pojkvän håller till i vardagsrummet och polerar sina stålkammar. På kvällen möts vi i sovrummet. Och, ja, du vet. Nog blir lite extra trevligt ibland, om han inte är för trött.
Karin älskar musik, framförallt älskar hon all musik som spelas på Debaser. Dagens kommersiella trams ger hon inte mycket för, tacka vet hon Madonna och Dolly Parton.
Hemmet, det är en plats som betyder en hel del för Karin. Här har hon perstorpsbordet, vardagsrummets teakmöbler och rock-a-billy-klistermärkena på kylskåpsdörren. Även gardinerna har den färgglatt banala mönsterverkan som hör årtiondet till.
Jag undrar försynt vad Karin sätter högst i sitt hem?
– Det får bli plastkopparna i röd-vitrutigt mönster. Kalle älskar dem.