Gladness var är du, säger Igor min son. Kom och bär mig!
Duger det inte ned gamla pappa en söndagsmorgon?
Han omfamnar mig och bedyrar att pappa duger visst, morgon och kväll och jämt, men ändå var är Gladness.
Hon är i Cassandratown, hemma hos sitt eget barn. Igor blir svartsjuk och svarar att han är Gladness egnaste barn och att han också vill fara till Cassandratown.
Igors far lever för sin son och kan inte tåla att sonen håller av någon annan, särskilt inte en svart hushållerska. Gladness åker ut ur huset.
Sara Lidmans Jag och min son är en otäck roman. Lidman brukar vanligtvis ha ett stort hjärta och även skildra de mindre goda med stor ömhet, men i Jag och min son dyker det hela tiden upp fakta som ökar läsarens avsky för fadern. Och hur mycket han än älskar sin son, så går det inte att komma ifrån att han älskar sonen mer för vad han skänker honom i form av ökad social status, än ren och skär faderskärlek. Han är i övrigt vad man tenderar att benämna en misslyckad man, som hela tiden skyller sina motgångar på andra och vägrar att inse att det är hans egna handlingar som försatt honom i den situation han nu befinner sig i.
Fadern är besatt av att tjäna pengar för att en dag återvända till barndomshemmet i södra Norrland som en förmögen man och där skapa sig ett gott liv åt sig själv och sin son. För att ge Igor det liv han förtjänar, stjäl han dyrbara leksaker och kör omkring i en stulen Chrysler.
Fadern älskade aldrig sin sons mor och den han älskade misshandlade han. Hon är nu död. Fadern ärvde en summa pengar som han slösade bort innan han han ta sig examen, och skyller detta misslyckande på pengarnas knapphet. Inget annat.
Jag har ännu inte avslutat romanen och är mycket spänd på dess upplösning. Kanske får man till sist någon form av sympati för fadern.