Äntligen har jag skaffat mig en stor och rejäl tavla, en Edvard Bergh från 1876. Tyvärr är den en billig kopia, men ramen är fin och den kostade bara 100 kronor. Knappast något är så prisbilligt som konst som inte går att sälja på Bukowskis. För en spottstyver kan man köpa sig en samling trevliga motiv som verkligen pryder hemmet.
Min Berghtavla är visserligen inte den vackraste av tavlor, men den signalerar en solid kälkborgerlighet som faktiskt är rätt trivsam. Och en guldram är ALDRIG fel, precis som guldkant är ett måste på en bättre servis.
Apropå ramar så är inget så svårt som att köpa en snygg ram. Allt, jag säger allt, är fruktansvärt fult. Skall man hitta något godtagbart får man i princip köpa gamla tavlor bara för att komma åt ramen. En god vän gjorde precis det, köpte gamla tavlor, men det slutade med att han hängde upp dem som de var, istället för att rama in vad han egentligen tänkt rama in.