Varje sommar packade vi in oss i den mörkblå PV:n för att åka på semester till Västerbotten. Resan dit var kort, men lagom lång med två barn i det trånga baksätet (eller i värsta fall på den lilla hyllan vid den minimala bakrutan). Västerbotten var dessutom exotiskt, ty här var det liv i de små byarna och Västerbottensgårdarna var byggda i två våningar. Sådant imponerar på en norrbottning.
Många var de platser vi besökte under dessa sommardagar. Vi åkte till Torvsjö för att titta på de gamla skvaltkvarnarna. Vi åkte till Robertsfors för att titta på det gamla bruket. Vi åkte till Nordmaling för att titta på något som jag inte alls kan minnas. Målet för de flesta resorna var att titta på gammal kultur, gärna med lantlig anknytning. Några nymodigheter, förutom poolen på Lufta Camping i Ånäset, var det inte tal om.
Det jag minns bäst av alla dessa resor är stugbyarna. De låg ofta bland tallar och marken var full av sand och det fanns kottar överallt. I anslutning hittade man ofta en minigolfbana och kanske en storstuga där man kunde titta på TV. Eftersom det bara fanns två kanaler, var det inte speciellt svårt att enas om program.
På semestern fick man också puffat osockrat ris, Vårgårdaris. Vanligtvis hade vi hårdbröd eller hembakat tunnbröd i mjölken eller filen men när det var semester, köptes det puffat ris. Cornflakes eller Kalaspuffar var det dock inte lönt att drömma om. Dylika onyttigheter var bannlysta, men så fick vi också bara dricka läsk två gånger om året; jul och midsommar. Tänk på det – ungdomar!