Förutom att resa per tåg, är bilfärder något jag verkligen uppskattar och nu menar jag inte köer eller motorväger i och utanför Stockholm city. Nej, jag menar landsvägar på landsorten. Långa sträckor med bara skog; mindre samhällen eller byar som med möda håller sig vid liv; storartade naturscenerier i stil med höga kustens vatten, berg och dalar samt vägar som går rakt igenom vår bördiga jordbruksmark.
Förflyttning i bil innebär inte bara den rent fysiska resan från en punkt till en annan. Inne i fordonets ombonade kupé råder en speciell atmosfär som i sig är en annan värld. Här är man isolerad från utsidan. Lukterna, musiken och intrycken från världen utanför skapar, ja gör en mottaglig för intryck som annars gått en spårlöst förbi. Kupéen är ett slags drivhus där fantasin och drömamrna frodas.
På bilden ovan befinner jag mig i de gula rapsfälten i Skåne. Något vackrare får man leta efter. Att färdas i ett stort vitt rymdskepp genom de oändliga skånska åkrarna var en verklig upplevelse. Det var först när bildörrarna öppnades som jag förstod att det verkligen rörde sig om vår vackra svenska natur. Där inne var allt som i en film, rentutav som en musikal där jag bara väntade på att en gammal rostig plåtgubbe skolle komma sättandes.