En av de mest delikata av försommarens perenner är Löjtnantshjärtat. Bara namnet gör att man måste äga en planta och har man dessutom en gång sett den i full blom kan man inte annat än att älska den.
Löjtnantshjärtat har släktingar, bland annat Fänrikshjärtat. Nog är det allt bra bedårande att döpa dessa plantor efter något så flyktigt som de svenska militärernas lättantändliga hjärtan.
Jag citerar en gammal dänga från krigsåren:
Ett löjtnantshjärta råkar ju så lätt i brand,
det börjar med en blick och med en kyss på hand.
I min trädgård skall jag en gång ha både löjtnantshjärtan, pioner och doftande klängrosor. Och så hägg och syren.