Jag tog mig friheten att googla bygdegård och minsann, fick jag inte många träffar. Bilden ovan föreställer den i Burs. Jag trodde annars att denna företeelse var mer eller mindre utdöd. I min lilla by har vi ingen bygdegård, bara en nedlagd skola som las ner i mitten på 50-talet. Några gånger per år anordnas där kalas för byns åldringar. Det är paltkalas, våffelkalas eller någon annan tillställning där ätandet står i centrum, naturligtvis i kombination med pratandet.
Min pappa brukade spela på bygdegårdar, faktiskt redan på 40-talet. På den tiden hade man nästan aldrig grammofon utan man anlitade istället en lokal förmåga. Många år senare tror jag faktiskt att han ackompanjerade Agneta Fältskog, men det var innan hon blev en av ABBA-orna.
I min mammas by stod bygdegården färdig 1946, samma år hennes syster gick och gifte sig. Här stod en kväll den blonda, kurviga och piffiga Kastell-Aina och kråmade sig fram för en filmaffisch med Clark Gable och kuttrade Åååh, Slark Gable, allt för att driva med sin humorbefriade kavaljer.