Jag läser Doris Lessings Martha. Det är en finfin roman som ingår i en svit om fem böcker som utspela sig under tiden från mitten av 30-talet till senaste sekelskiftet. Martha lever på en farm i Rhodesia med sin mor och sin (delvis inbillat) sjuke far. Det är i böckernas värld som Martha hämtar sin lärdom ty hennes bror läser vid en skola i staden och hennes umgänge är begränsat till två unga judiska bröder som bor vid stationen och frikostigt lånar ut sina böcker till henne.
Idag är det en solens dag; det helt gråa vädret har förbytts till strålande sol vilket i princip innebär att en mycket blek fullmåneliknande historia nästan klättrat över trädtopparna. Om man vill få en skymt av den, får man ställa sig på en höjd där utsikten är fri. Jag sitter dock fortfarande inne och lyssnar på mp3:or och en cd-skiva som jag fick innan jul; radion har nämligen en bandspelaringång där man kan ansluta även moderna apparater.
I ett par gamla fotoalbum hittade jag väldigt fina bilder på mig själv rån tidigt 70-tal. När jag var riktigt liten var jag ett rart och mycket glatt barn. Under de därpå följande 20 åren var jag ett mycket fult barn. Det är först på senare år som jag blivit mer dekorativ. Jag minns en gång när jag var liten och fick se kyrkoherden och hans frus bröllopsfotografi från någon gång på 40-talet. Fru O som då var en riktig toppenpingla på den tiden, hade med åren förvandlats till en ordinär tjock gammal tant. Min mor mumlade något i stil med att den som blommar ung… Egentligen en mycket elak replik, men det ligger något i den och det gäller verkligen inte bara utseendet.