Då och då, sommartid, roar jag mig genom att åka över till Lidingön. En av mina äldsta vänner kommer därifrån och vi brukade åka över och bada ibland med Grandprixen när jag hade köpt den. Det fina med Lidingö är att man där känner sig som förflyttad till landet. Vägen ut mot Elfviks gård tillexempel är fantastisk. Lika fint är det på flera ställen och extra vackert om det har börjat skymma och dofterna tränger in genom de nersänkta rutorna och musiken är den rätta.
Strax efter Klippuden, om man kommer körandes Södra Kungsvägen, ligger en badplats och någon form av småbåtshamn. Alldeles efter badplatsen finns några undanskymda klippor där man med lite tur kan få vara alldeles ensam varma sommardagar. När man ligger där och blundar hör man vattnet och båtarna som passerar förbi. Den kan vara fullkomligt underbart.
Lidingö är också höghus. Bilden ovan har jag tagit genom Grandprixens fönster när jag var ute på hus-spotting. Därav den drämska reflexen.