Vädret är verkligen förskräckligt och min hosta besvärande. Jag håller mig därför inomhus och hemma drickandes te och läsandes Lindes memoarer. Det är en väldig lustig ung dam. Sin dygd försvarar hon tappert i Rom och Paris med hjälp av stövlar och ridpiska. Det är inte utan att jag undrar om inte denna behandling gav motsatt verkan.
Här något mycket vackert passandes en grå dag som denna. Det är Nat King Cole som sjunger Nature boy:
Texten är en liten pärla, så vacker är den. Jag tycker väldigt mycket om den och Nat var dessutom enormt bra i slutet av 40-talet innan det banala 50-talet rullade in och krossade allt som var spännande.
And then one day
A magic day he passed my way
And while we spoke of many things
Fools and kings