Det var bra många år sedan jag såg någon av Viscontis filmer. Han är faktiskt en av mina favoritfilmmakare och det är framfärallt några filmer som jag verkligen älskar och det är De fördömda, Ludwig och Våld och passion. Nämnas bör naturligtvis också den finfina Rocco och hans bröder samt Leoparden och Karlavagnens bleka stjärnor. Och Döden i Venedig.
I de tre första filmerna jag nämnde spelar Helmuth Berger ledande roller. Allra mest galen är han som Martin von Essenbeck (bilden ovan) i De fördömda. Denne unge man är både en glödande och mycket grym nazist och samtidigt en slampig transa som uppträder på suspekta nattklubbar. I Våld och passion är han något mer nertonad i rollen som familjens gemensamme älskare.
Visconti är en fena på att skildra familjer i upplösningstillstånd och hans filmer är dessutom oändligt vackra. Jag minns fortfarande de första scenerna i Våld och passion som är en fullkomlig orgie i det mest eleganta 70-tal som någonsin har skådats. Kontrasten är här stor gentemot miljöerna i Rocco och hans bröder som utspelar sig bland de fattiga invånarna i södra Italien som efter kriget flyttar till industristäderna i norr. Båda skildringarna är dock lika geniala.