Då jag i helgen varit försedd med hembiträde, tog jag tillfället i akt att arrangera te. Jag bakade scones, kokosmazariner, kalljästa bullar och fick mig dessutom några gurksnittar och en finfin sylt av farbror Helena och Tant Nicklas. Det enda smolket i bägaren var att ansattheten förhindrade mig att njuta av maten – aptiten var inte riktigt på plats.
Kanske var det helgens kulturkonsumtion som gjorde mig matt; konsten och vinet. Bland annat fick jag gå på Nationalmuseum och där visades det en utställning som fokuserade på kvinnliga konstnärer i slutet av 1800-talet. Mest fascinerande var bilden på Zorn; stor och tung poserar han i tavlans förgrund, i fonden skymtar en naken modell som fläker ut sig på en sittmöbel. Tänk vad tiderna har förändrats!
Jag tror att karaktären kan behöva något tyskt för att åter bli rejäl och fast. Vi lyssnar på Ganz leise erklingt musik: