En sommarbild tagen vid ett gammalt ödehus som blivit alldeles silvergrått då det inte målats på många år. Ägaren är av det halsstarriga slaget och vill inte sälja sitt hus, som han för övrigt inte bor i. Gubbjävel. Under tiden får det stå och förfalla och det är synd för det är en finfin kåk med glasveranda på båda våningsplanen.
Ödehus är rätt vanliga i norra norrland. Kanske används de någon gång då och då på sommaren, men annars får de stå och förfalla i brist på engagerade ägare. Jag är dock av den åsikten att norrland är det nya svarta; naturen är bedårande och exotiskt kärv samt mer klimatsäker jämfört med södra Sveriges regndränkta slätter.
Slutligen Nat King Coles What does it take?