Sommarledigheten närmar sig sitt slut och hösten tar vid och jag förvandlas till Den lille student; jag skall nämligen förkovra mig i ämnet svenska. Idag var jag på inskrivning och jag kom försent ty posten kom först framåt ett och med den den en kopia på mitt gymnasiebetyg (pinsamt att erkänna det, men det var MASKINSKRIVET – det är mycket, mycket gammalt) som jag väntat på. Att jag har många års studier från en teknisk skola hjälpte inte, dessa skilda världars datasystem kommunicerar icke.
Behöver jag tala om att övriga sökande var bra mycket yngre? Då jag fortfarande får visa leg på systembolaget var det ingen som anade något om min mörka hemlighet. En blond liten snärta framför mig i kön hade bestämt sig för att plugga polska, det var ett språk som hon redan behärskade. Jag förmodar att hon har tusen andra saker att syssla med (kanske främst nattetid, nattliv…) och då är en säker inkomst inte det sämsta.
Det är märkligt att snart tre månader av ledighet redan går mot sitt slut för i början framstod den som ändlös. Till tröst för mig är sommaren till stor del förknippad med sol och den natursköna svenska landsbygden – en sagovärld som till viss del tillhör en svunnen tid – som jag så lärt mig älska och nu verkligen saknar. Vemodigt är vad det är, men det finns tåg och det finns vedspisar och kakelugnar som till viss del kan ersätta denna säsongsbundna förlust.
Lite praktiska göromål har jag också ägnat mig åt nu när man egentligen skall stå med spisen full av syltgrytor och arbetsbänken belamrad med koservburkar; jag har lagt in dill i ättika. Denna inläggning är perfekt att ta till vintertid när dillköttet skall kokas. Västeråsgurkan lyste dessvärre med sin frånvaro i butiken och rödbetor bryr jag mig aldrig om att läggain.