Idag har det shoppats och bilats. På sina ställen var priserna rent kriminellt låga och utbudet inte alls illa, så det gjordes vissa inköp. En präktig och väldigt smakfull ryamatta i rött och brungrön färgställning fyndades för 200 kr. En kaffeservis i kinesisk stil (naturligtvis inte tillverkad i Kina och helt utan stämpel) med 12 fat och 11 koppar slank också ner tillsammans med några Jussi Björling-skivor och diverse textil.
Färden gick vidare till Sunderbyn, ett litet samhälle vid Luleälvens östra sida. Här finns en gammal folkhögskola, det är dess ena byggnad ni ser på bilden. Den kallas Klostret och där uti bodde förr i tiden alla unga män, kvinnorna bodde i ett annat hus; nog är det rätt så lustigt. Namnet kommer av byggnadens ålderdomliga prägel som helt är en arkitektonisk skapelse ty den är bygd på 1920-talet.
Från Sunderbyn går en färja över älven till den fina gamla lantliga byn Avan som består av ett icke föraktligt antal gamla fina lantbruksfastigheter. Här var man lite mer förmögen, de långa norrbottensgårdarna är försedda med en övervåning med full takhöjd, istället för den klassiska vinden med endast små låga fönster. Märkligt nog är det inte alltid som övre bottens rum har inretts, viktigast var nog att visa att man hade råd (och timmer) att bygga två våningar. Man ville vara lite för mer.
Hemfärden gick över många små byar belägna längs med en kurvig, och illa underhållen, asfalterad väg. Vackert var det dock, för här fanns sjöar, vattendrag, ett gammalt bruk, ett sågverk och några fina hus. De flesta gårdar i Norrbotten har genomgått horribla renoveringar då det finns alltför många som inte ens kan stava till ordet pietet. I Avan, där man kanske anser sig lite för mer, härskar inte riktigt denna brist på bildning.