Vinet och cigarretterna hör inte bara sällskapslivet till – låt dem även förgylla en ensam vardagstimma.
Det är en gammal reklamtext från 50-talet, som kan vara värd att lägga på minnet. Igår, efter maten, förgyllde jag, vilket var rätt så trivsamt. Jag lyssnade på 3 olika versioner av Amore scusami och läste Mörkögda augustinatt av Karlfeldt (-..i hässjornas ångande kvalm – en jordson, stark och härdig fast ljuvligt berusad och matt, din rika kärlek värdig, mörkögda augustinatt…). Mörkögda augustinatt är titeln på en Maria Lang-deckare som jag gillar och igår var den första augustinatten.
Kvällen fortsatte i sällskap på Debasers uteservering. Jag hade städat garderoben och hittat en gammal lätt gulnad skjorta, grårandig med vit krage och manschetter. Tillsamman med ett par vita byxor resulterade detta i en outfit som inte påminde om någons annans på den uteserveringen (som folk ser ut! hu). På ungefär 10 minuter växte det fram en kö in till Debaser som tog en timme att genomlida – vilket var uthärdligt då vi överlät köandet på några minde törstiga och satte oss på uteserveringen igen.
Kalaset var någon sorts vougebal – en utländsk företeelse som var populär på 70-80-talet i N.Y tror jag. Tänk maskerad och dessutom gärna män i kvinnokläder (upprörande och smaklöst). Bäst av alla, kilometer före alla andra, var Roger Wilson som en rent förskräckligt nedgången brud, en brud som förmodligen skulle kunna förmå Anna-Maria Corozza-Bildt att tvivla på äktenskapet. Världsklass – och någon sorts pris. Stefan Ingvarssons härliga arbetarbrud var också rar. Jag förstod inte riktigt vad som hände på slutet, men jag tror att det var en man med discobollar till tuttar som vann tävlingen. Så nyskapande var den tillställningen.
Om jag nu skall passa på att klaga lite, så var musiken usel, åtminstone när jag lyssnade. Kanske var den helt underbar vid andra tillfällen.
Idag är jag ansatt och måste verkligen vila.