Den sena 30-talsarkitekturen tilltalar mig verkligen. Då, i slutet av 30-talet, hadespegeldörrar, kälade tak och enkla tvåluftsfönster ersatts av släta dörrar, raka vinklaroch stora, obrutna glasytor, i vardagsrummen ofta i kombination med en låg bröstning.
Det blir en speciell atmosfär i dessa rum. Ljuset flödar in och det finns inget som stördet av skuggor skapade eleganta linjespel. Det lever vidare och beblandar sig med de av linjaler dragna raka linjer och räta hörn.
Kanske finns där en öppen spis av stram modell. Vintertid spridandes ljus, ljud och värmei det luftiga rummet vars väggytor blandats upp med stora svarta hål ut mot vintermörkret.
Det kan inte bli så mycket bättre, med undantag av det strama sextiotalet och det överlastade1880-1890-talen.