Jag kör mycket sällan bil, men när jag väl gör det så unnar jag mig att köra amerikanskt. Sedan många år äger jag en krämfärgad Pontiac Grand Prix från 1974. Jag har alltid varit mycket intresserad av bilar, framförallt av amerikanska. Pontiacen är en ypperlig bil och lider endast av två nackdelar: den är 5,55 meter långoch drar 2-3 liter bensin per mil. Det är verkligen fruktansvärt.
I övrigt är den fantastisk. Den är snabb (6,5 liter V8:a), den är bekväm och lättkörd och gör sig förträffligt på motorvägen då den har en tämligen sportig fjädring för att vara amerikansk. Dessutom är den lätt att underhålla själv. Jag är tämligenhändig med tekniska detaljer så det är oftast inget problem. Amerikanska bilaranses också för att vara driftsäkra.
Jag har egentligen inget behov av bil, men jag älskar att höra det dämpade mullret från de dubbla avgasrören och att uppleva känslan av tyngdlöshet som kommer av all servoassistansoch den stora motorn.