Imorse regnade det, det var ett stillsamt vårregn vilket var fullkomligt underbart. Birth of the cool på grammofonen och i princip inga kunder alls, förutom Tantman. En helt idealisk inledning på veckan med andra ord. För mig är varma, stillsamma, regn lika magiska som kalla, stilla vinternätter när inte ett ljud hörs. Då skall man spela jazz, femtiotalsjazz. Miles Davis, kanske Kind of blue eller någon av alla hans Prestige-album. Billies Lady in satin med Violets for my furs, gör sig också fint, eller Ellas lp Like someone in love. Kanske lägger man på Walking in the rain med Ronettes, fast den gör sig bäst vid åska.