Idag har jag äntligen tagit mig för att baka mazariner. Kanske en smula varmt göra i sommarhettan men nog blev det utmärkt gott. Receptet är gammalt och beprövat och innehåller bittermandel. Utan bittermandel inga riktigt goda mazariner, ty det behövs allt en beska som man inte kan ersättas med aldrig så mycket socker.
Bakningen föregicks av en promenad ner mot Strandvägen till. I första kvarteret öster om Djurgårdsbron ligger huset med gatans vackraste fasad, von Rosenska palatset i Ekebergsmarmor. Huset bygdes alldeles i slutet av 1890-talet åt greve von Rosen och innehöll två stora lägenheter som vardera upptog två våningsplan.
Vid moderniseringen i början av fyrtiotalet (till smålägenheter!) byggdes de två representationsvåningsplanen (2 och 3 trappor) om till tre våningsplan med mer normal rumshöjd. Fasaden är dock tämligen oskadd trots det stora ingreppet är, för att citera Svenska hem i ord och i bild, ett ”berömt för sin väl proportionerade, vackra svenska marmorfasad i tidig fransk 1700-talsstil, en elegant moderniserad barock”.
Åter till mazarinerna. Här kommer receptet:
1 hg smör röres poröst, sedan tillsättes 3/4 dl florsocker tillsammans med en äggula, 3 malda bittermandlar och 2,5 dl vetemjöl. Arbeta samman och låt sedan stå i kylen en stund.
Till fyllningen röres 3/4 hg smör poröst. 2 dl malen mandel och 1 1/4 dl socker blandas i. Till sist rör man ner två lätt vispade ägg.
Klä sedan mazarinformarna (veckade plåtformar, inga engångsvaranter här inte) relativt tunnt med mördegen. Fyll med mandelsmeten. Grädda i 225 grader tills de är lätt gyllengula. Låte stå ett par minuter, vänt på formarna och lossa på mazarinerna. Ställ dem med fyllningen uppåt, låt dem svalna och garnera med florsockerglasyr.