Sommaren går i landsortens tecken. Denna gång har Grand Prixen tagit oss till Gyttorp, en liten ord i Bergslagen strax invid Nora. Under åren 1947 – 1961 byggdes här arbetarbostäder för den gamla dynamitfabrikens arbetare. Finfina arbetarbostäder, signerade Ralph Erskine.
Här är så fint att man blir alldeles rörd. Alla hus, radhus och vanliga lägenhetskomplex, är alldeles nyrenoverade och så vackra att man inte riktigt tror sina ögon. Det är grönt och fint och färgsättningen magisk: den går i grönt-blått-gult-vitt-terrakotta och är så tjusig och så varm att den annars tämligen modernistiska arkitekturen förmedlar en känsla av hemtrevnad som annars kan vara en smula ovanlig i denna sorts områden.
Fasaderna är inte symetriskt uppbyggda och fönstertyperna varierar ordentligt alltefter rummens funktioner. I vardagsrummen är fönsterbanden generösa, i kök och sovrum finnsmindre och högt placerade fönster som skapar en mer intim atmosfär. Lägenheterna har balkonger – franska eller vanliga. Radhusen har både balkong och uteplats och ibland även öppen spis.
Här kan man hyra lägenhet bara för en natt och det var precis vad vi gjorde. Vardagsrummet var fantastiskt ljust och anslöt till ett matrum vars öppning var större än dess fondvägg, väggarna är nämligen inte alltid 90 grader i förhållande till varandra och det skapar rymd. Inredningen går i en tämligen konsekvent genomförd femtiotalsstil som möjligen kan kännas lite väl homogen (troligare var väl att man när det begav sig blandade nyinköpta och äldre möbler).
Nu måste helt enkelt åka till Gyttorp!