Sommarvärmen är behaglig, men i den lilla boden är det en smula instängt och framförallt dammigt. Här står en av hemmets tre vävstolar och idag är det dags att sätta upp en ny väv, denna gång skall det bli trasmattor. Trasor finns det i mägder, ty tant Emys syster har donerat 3 stora säcker till den redan ansenliga samlingen.
Först måste varpen sättas fast på valsen, det är lätt gjort. Sedan får man inte tappa skälet vilket löses av de två spröt som man sticker in i varpen. Istället för vävsked monterar man en kam, det är med hjälp av denna (som syns på bilden) som man drar upp varpen på valsen.
Varptrådarna fördelas jämnt över kammen och man får inte använda mer av dess bredd än mattan skall bli när den är klar. En smärre överslagsberäkning ger hur många trådar som skall in mellan varje tand i kammen.
Nu är det dags att dra upp varpen på valsen. En person håller stadigt i varpens ena ände, den andra matar valsen så att varpen sakta rullas på. Det är viktigt att alla trådar är jämnt spända och att varpen verkligen fördelas jämnt över valsen.
När detta är klart, byts kammen mot vävskeden och man drar alla varptrådarna först genom solven, sedan genom vävskeden och till sist binder man fast dem i den andra valsen, den ända där den färdiga mattan såsmåningom skall rullas upp. Alltsomallt tar denna procedur ett par timmar, åtminsone när det gäller så enkla vävar som trasmattor i tuskaft. Nu är det bara att börja väva och välja ut de trasor som man tycker gör sig bäst i mattorna.
