Det behövs inte särskilt många attiraljer för att inviga en flygel. Förutom instrumentet krävs det naturligtvis champagne, rikligt med tyg att täcka med, en och annan kandelaber, något ätbart och gärna flertalet gäster. Allt detta var lätt att ordna och när klockan slog nio började festen.
Korken lämnade flaskan och tyget föll i golvet och där stod den, det nyinköpta svarta instrumentet med dess air av musikalisk förfining. Naturligtvis applåderades det, något annat vore utänkbart. Så vidtog underhållningen, dvs underhållningsmusik på flygel (tänk bara på att Sveriges Radio en gång i tiden bestod sig med en underhållningsorkester).
Efter ett par timmar avslutades kalaset med en titt in i framtiden, med hjälp av vår vän Grevens magiska cirklar. Jag tror kanppast att man kan ha kalas utan att denna bok kommer fram. Vem vill inte veta ”Hur skall jag bli bedömd i sällskapslivet”? Slutligen blev det tyst, en lätt dimma sänkte sig över trakten och ännu en dag var över.
Min vistelse på Flarkensbergs gård börjar lida mot sitt slut och det är dags att styra bilen mot norrbotten och en annan liten by. Nog är det en både levande och fridfull trakt denna pärla i Västerbotten. Man skulle kunna jämföra dem med den engelska landsort som så ofta figurerar som bakgrund Agatha Christies romaner, men naturligtvis i svensk tappning.