Vid Vanadisvägen, i kvarteret Heimdalls norra del, byggdes i mitten av 1880-talet fem bostadshus. Vanadisvägen var vid denna tidpunkt inte ens anlagd och på en av ritningarna står det ”Fasad åt blivande ny gata”. I området fanns sedan tidigare Borgerskapets änkehus och mittemot detta komplex hade man satt igång med uppförandet av Allmänna Barnhuset. Hur det kom sig att man uppförde dessa hus så långt upp i Vasastan är för mig en gåta, ty i övrigt var dessa kvarter nästan obebyggda. Kanske var tanken att ordna bostäder åt dem som arbetade i närheten. Lägenheterna var mestadels små, 1-3 rum och kök, men i det påkostade Kolonnhuset i korsningen med Norrtullsgatan fanns vad jag tycker verkar vara 5-rummare med jungfrukammare.
Om vi tar en titt på det första huset, det som i folkmun kallades Kolonnhuset, kan man konstatera att fasaden var ovanligt vacker och rikt utstyrd för att ligga i dessa kvarter. Planlösningen för våningarna 2-4 såg ut på detta sätt. Högst upp, på våning 5 (4 tr) fanns mindre lägenheter, ty vid denna tid, när hissar inte installerades, var det bara fattiga människor som tog sig så högt upp.
Grannhuset, Heimdall 3 som byggdes i slutet av 1890-talet, har tre lägenheter per våningsplan. Plantypen är rät vanlig i hus byggda kring år 1900. Intill ligger ett hus ritat 1886 (Heimdall 4). Där finns en 3-rummare, en 2-rummare och två 1-rummare i gathuset vilket framgår av ritningen. Ett bra sätt att skilja bättre och sämre hus från varandra är förresten att notera förekomsten av skafferiventiler i gatufasaden. Ser man dylika, detta hus har en, vet man att det finns kök åt gatan till och då finns det fler än två lägenheter per plan vilket i sin tur ger att det är frågan om mindre lägenheter. Borgerligt betonade hus har aldrig mer än två lägenheter per våningsplan (och köken åt gården till).
Det fjärde husen i raden är Heimdall 6. Det ritades 1885 och innehåller även de lägenheter om 1-3 rum och kök.
Sista huset i raden, hörnhuset mot Upplandsgatan, ritades också 1885 och har även det 1-3-rummare. De lite större lägenheterna har naturligtvis köksingång, men ettorna får nöja sig med en dörr.
Hur det kom sig att byggmästare Folke Ericsson köpte upp hela husraden i slutet av 1960-talet och gav i uppdrag åt Kjell Ödeen att rita ett nytt komplex går bara att spekulera i. Husen var omoderna, förutom mittenhuset ty det moderniserades i mitten av 1920-talet (och byggdes på med en våning, planen hittar ni här). Huruvida övriga hus hade WC har inte gått att utröna då V/A-ritningaran för rivna hus verkar ha förkommit.
Arkitekter och byggår var, från vänster till höger: Heimdall 2 osignerat 1884, Heimdall 3 Vallin 1897, Heimdall 4 1886 osignerat, Heimdall 6 1885 osignerat, Heimdall 7 1885 osignerat.
Hej!
Jag blev väldigt nostalgisk då jag fann denna artikel. Jag föddes 1964 och min mor och jag bodde på Vanadisvägen 15 på ett rivningskontrakt fram till 1969 då vi tvingades flytta. Trots att jag var väldigt liten har jag starka minnen av lägenheten. Vi bodde på första våningen i tvåan som var de fem mittersta fönstren på fasaden. Jag bodde i mittenrummet och min mor i rummet till vänster. I mitt rum fanns en fotogenkamin och i min moders rum en vanlig kakelugn. Vi hade wc, men endast kallvatten. I köket fanns ingen kamin så min mor brukade tända gasspisen och öppna luckan på vintermånaderna då temperaturen endast var 14c i de varmaste rummen. Jag minns hur jag tittade ut på gatan och såg bilarna och spårvagn No 7 som rasslade fram. Jag hade dagmamma i huset. Jag blev nyligen intresserad av hur fasaden på fastigheten måste ha sett ut. Jag har inga minnesbilder av detta och började leta på internet. Då såg jag din fina artikel och blev helt fast. Tack för den!
Mvh Magnus Lanning
Hej och tack för den fina kommentaren!
Hej ! Där är jag född ( 1962 ) och vid en snabb titt tror jag att vi också bodde i nr 15. Vi hade en trea med liten Wc och det fanns en knarrig hiss i huset.
Vi bodde mot gatan och jag kan i minnet fortfarande höra ljudet av spårvagnen och framför allt det svischande ljudet av gatsoparens kvast tidiga mornar.
Min syster började åk 1 hösten 1966 i Matteus skola och hade samma lärarinna som vår mor hade haft som barn.
Om dagarna kom gatumusikanter in på bakgården och då slängde man ner en slant genom fönstret ! Vår barnkammare – rymlig med sprakande kakelugn – låg mot gården.
Ovanför oss ( vi bodde på våning 2 eller tre ) fanns en italiensk familj vars pojke ofta var hemma hos oss och lekte. Han var ”bästis ” med min syster och uppe hos honom blev hon bjuden på den ”exotiska ” rätten spagetti med köttfärssås !
Idag är det svårt att tänka sig att ett syskonpar på ca 8 och 5 år skulle få röra sig så fritt som vi gjorde ! Vi gick själva till Stadsbiblioteket och lånade böcker tex och jag gick ärenden som att köpa en tetra mjölk på andra sidan gatan.
I kommentarerna här läser jag att böckerna om Mattias utspelar sig i husen.
Det kanske förklarar saken att min mamma umgicks med en annan ung mamma.
Nämligen Barbro Lindgren.
Vem vet.
Tack Rävjägarn ! Vilket jobb Du gör.
Hälsningar Lo
PS När husen sen obönhörligt revs,flyttade vi till Tideliusgatan på Södermalm.
Nybyggt och modernt,badrummet var enormt och jag tyckte det var fantastiskt. Då.
Min mor trivdes inget vidare med allt det nya och hyreskostnaden var en kamp såklart.
Hej och tack för kommentaren! Jag hade så gärna velat uppleva dem på 60-talet. Säkert slitet, men fantastiska miljöer som inte blivit ombyggda och förstörda
Jag vill också tacka för en mkt fin artikel. Barbro Lindgrens tre böcker om Mattias utspelas just i dessa hus 🙂
Tack, då måste jag läsa dem. Det var en väldigt fin kvartersfasad.
-64 och tills det revs bidde jag på Vanadisvägen 19, mina föräldrar hade bott där längre, lgh ovanför bodde mina mostrar Greta o Märta-Lisa där de bott sedan 30-talet. Lekte med ett syskonpar Mats o Annika, i gårdshuset bodde en Sonja som hade en hund som hette Boy. Alla fina kakelugnar o de antika lamporna i taken fick vara kvar när vi flyttade.
Hej!
Jag bor i kvarteret mittemot och har alltid undrat vad som låg på platsen där det enorma 60-talskomplexet ligger nu. Får jag använda din text i det boendeblad som jag gör, naturligtvis med hänvisning till källan./Maria
Ja, det får du!
Tackar ödmjukast!
/Maria 🙂
Tack för intressanta bilder och text. Är uppväxt på Hagagatan 11, började i Matteus skola 1969 och har ett inget minne av vad som fanns i ovan beskrivna kvarter före de nya tegelhusen. Minns bara att jag var arg över att de nya var så fula. Redan som barn (fniss).
Åh, jag hittade precis ett kuvert som var skickat till min gammelmormor och gammelmorfar.
Herr & Fru Hjalmar Pettersson
Vanadisvägen 19
Stockholm
Själv är jag ganska nyinflyttad i Vasastan på Hagagatan. Min farmor och farfar växte upp på Frejgatan och Kammakargatan.
Tack för fin information.