Titta på detta vackra rum i Tekniska nämndhuset på Kungsholmen. Interiören är ett praktexempel på den sorts 60-tal som jag gillar. Ett vackert ljus, lite lätt rustik utsmyckning och släta väggar samt takbelysning som faktiskt är snygg. Korridorens ena sida är helt glasad mot en ljus och öppen gård och naturen ute och inne flyter samman. Stengodsreliefer på väggarna är skapade av Gunnar Larson.
Jag har förstått att många tycker att Tekniska nämndhuset är fult, men jag håller inte alls med. Byggnaden är estetiskt mycket tilltalande och materialen är inte alls dumma. Man får anta att gemene man kommer att uppskatta komplexet om 50-60 år.
Enligt Wikipedia byggdes Tekniska nämndhuset under åren 1962-1965. Arkitekter var Nils Sterner och Carl-Olof Deurell.
Mycet vackert. Jag har fortfarande inte varit inne i huset, men väl sett det utifrån. ”Tråkigt” skulle jag förstå att en oraffinerad människa skulle kunna anse huset, men fult, (det har jag också hört) – hur kan man tycka så? Jag tycker snarare att det är ett underskattat mästerverk. Men jag älskar ju tegel, så…
Kontrasten mellan olika material och ytor, det raka geometriska och det rustika, oregelbundna, är något som uppskattades och hanterades mycket bätre på sextiotalet. Jag älskar det!
Verkligen. När 60-talet är som bäst är det verkligen helt lysande. De hade en sådan känsla för material, form och färg som dagens arkitekter (och människor överhuvudtaget!) saknar.