Jag bläddrar i en tunn anteckningsbok som tillhört moster Ebba. Börjar jag från början, hittar jag hennes dagboksanteckningar från 40-talet. Vänder jag istället boken, och börjar läsa från slutet, möter mig korta anteckningar; en rad för varje händelse med start år 1952. Kort och koncist avhandlas de viktigaste hållpunkterna i hennes liv.
Farbror Lindblom död den 15 okt 1952.
Några år senare köper hon och hennes man en ny bil och detta leder till anteckningen Bilen hämtat den 4 juni 1955. Denna bil återkommer igen år 1967, men då är det frågan om en krock. Mestadels är det dock sjukdomar och död som fyller dessa sidor.
Sylvia till lasarettet den 23-1 1956.
Sylvia död den 30-1 1956. Måndag
Det är inte bara människor som går hädan. Tvättstugan upphörde den 1 juli 1968 läser jag och på raden efter en av 60-talets största händelser: Första månresan den 21 dec. 1968 Allt väl 3 st. återvände till Moder Jord den 27 dec. 1968.
År 1983 upphör anteckningarna. Några av de sista är
Bröstopererad den 17 aug. 1982
Till Umeå den 14 sept. för 17 behandlingar
Hem från Umeå den 12 ok. 1982
Min gammelmoster dog inte av cancern, men några år senare var det lik väl hennes tur att bli en rad i någon annans anteckningsbok. Efter att maken somnat in, tappade hon livsmodet och jag minns så väl hur jag besökte henne på sjukhuset. Hennes hår spretade och såg ingenting ut, ansåg hon. – Hos mig märks det direkt på håret när jag är sjuk, fortsatte hon. Jag nickade och höll med.
Det är enormt rörande, min farmor gör också precis så, korta rader i små svarta eller röda böcker. Dock börjar minnet svaja och igår hade hon glömt att hon och farfar visst hade varit gifta i 59 år.
Mycket vackert Gustav!
Man tackar! När jag läste anteckningarna tänkte jag att på det stora hela handlar det mest om att födas och att dö (och passa på att roa sig så gott det går däremellan).
Terese, spara!
Åh gud så fint och rörande.
Ja verkligen! Mycket vackert.
Minns inte om du kan franska Gustav… Här får du i alla fall ett fint citat ur en sång av Leo Ferre som heter Je suis d’un autre pays que le votre.
”Tu nais tout seul tu meurs tout seul entre les deux, il y a des faits divers, des faits divers que je te souhaite de choisir, parce que la plupart du temps, ces faits divers, ils te sont imposés, alors fais tout ce que tu peux pour garder tes faits divers à toi.”
Så vackert! Jag gillar Ferre men har aldrig hört denna text. Ett mycket passande citat! Har du hört Le déserteur? Den finns på svenska också, översatt av Lars Forsell. Otroligt vacker: http://www.ravjagarn.se/blogg/2009/08/ulla-sjoblom-sjunger-dar-pa-ett-torg/
Eller La solitude heter den visst
Underbart!
Förutom tolkningen av Saison en enfer är La solitude/L’enfance bland det vackraste som Leo Ferre har gjort tycker jag:
http://www.dailymotion.com/video/xrzjx_leo-ferre-la-solitudelenfancela-jav_music
Nu har jag bredband igen och jag har kollat på klippet. Vackert! men min franska är för dålig för att jag skall förstå. Nå, det gör egentligen inte så mycket.