Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.
Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt
Jag är inte särdeles bra på poesi, men detta stycke gillar jag. Det är Fröding och mycket vackert. Och mycket sorgligt.
Och så har vi Karlfeldt och hans Mörkögda augustinatt.
På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm.
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm –
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda augustinatt.
Det är försommaren och den mogna och mörknande augustimånaden som fångar mig så.